krukost

Jag ångrar mig. Men varför?

Hej, hur mår alla?? :)

Jag överlever hade nationella prov i engelska idag.. Lite svårt men inte allt för, hoppas jag ^^

Man får väl hoppas på det bästa antar jag :D  Fick sluta efter det.. som att de har ändrat schema fanns det ingen anledning för oss att stanna kvar. så slutade väl runt 11:25 ^^ yippie!

(ful som stryk)

••••••••••• ••••••••••• ••••••••••• ••••••••••• ••••••••••• ••••••••••• •••••••••••

Hur kul är det att inse att man ångrar sig, man får skuldkänslor, och man vet att allt är ens egna fel och ingen annans.

Men jag kunde inte bara blunda längre, jag blev rädd, jag frågade dig. Jag antog, att det var så det gick till.

Jag sa det rakt ut. Jag tänkte inte innan, det bara kom ut ur min mum, och sen var det för sent att hindra orden från att komma ut, där stod jag. Dum,kall,ensam och förvirrad och rädd.

Ett steg fel, och allt går under, man tror att det ska vara så lätt, som man tänker att det ska vara. Men det slutar inte bra. Det slutar hemskt. Det slutar fel.

Efter allt som jag har hört, efter allt jag har sätt. Efter allt du inte gjort och gjort, insåg jag. Att du gjorde fel, när jag insåg allt fel då jag började jag tappa självförtroendet. Jag orkade inte mer. Jag tog åt mig allt. Jag var dum nog, att inse det för sent.

Men ibland kanske man får stå ut med smärtan.

Jag förstår inte varför ingen kunde stötta mig, få mig att tänka rätt, i stället för att tänka fel. Om någon hade hjälpt mig att inse, att det faktiskt fanns hopp, även fast jag blev hur sårad som helst, så hade några posetiva ord, hjälpt mycket med. Mina misstankar hade kanske försvunnit, och jag hade försökt gilla läget som det låg till. Men ingen ville hjälpa mig. De trodde att slutet var det bästa för mig. Vist vore det de, men han betyder så mycket för mig.

Jag ångrar vad jag har sagt. Och vill bara ha ditt gamla jag tillbaka. Förlåt mig.